En oavbrutet pågående ritual, svartare än något tidigare skådat, buren på pelare som reser sig från världens fyra hörn.
Här är vi nu, Rom brinner
Här är vi nu, och Berlin brinner,
och London, Stockholm badar i blod,
Göteborg sjunker ner i leran.
Det är direktsändning.

Den som står i regnet av förgyllda pornografiska bildstoder kan inte värja sig, ljuset som reflekteras i de ädla stenar och spegelskärvor som runt omkring dem kommer farande är bländande, tryckvågen från den självalstrande informationens kedjereaktion slår undan fötterna på vilken koloss som helst, oavsett material.
Döden i hälarna, achilleshälarna.


Skam skjuter som pärlemorstrålar ur drakkäftar, ungdomen trycker själv kniv efter kniv i sitt odödliga bröst på altaret, blicken alltmer lik den för tidigt åldrade narkomanens.
Scouterna - samlade på tempeltrappan - är så många att det trotsar förståndet, i lite starkare ljus står de med lite brunare skjortor och lite mer välkammat hår.
Det är härliga dagar.

Blodet som rusar till huvudet och gör kinderna varma av självförakt är svart, men regnet av aska som faller över hades blir till ljuvlig nektar i munnen, vi dricker glupskt och gråter extatiskt, där vi ligger nakna på oändliga vidder av grus.
Härliga, härliga dagar.

Att bara få somna, drunkna i en flod av estetiska komponenter tömda på värde, krypa upp igen i den monstruösa gudomliga livmodern, det är den nya generationens halvt hemliga och mest innerliga dröm.
Man har glömt hur man ber, nu vill man bara på dödsbädden kunna säga:
”Mor, jag vill nog inte dö, ta tillbaks mig, det är ok...”
Och det är i sin ordning,
allt är i sin ordning.

Det luktar skräck och glidmedel om varenda jävla gathörn, tänker varje sunt funtad människa, och sänker blicken, oförmögen ens till eskapism inför den monumentala avgudabilden.
Men varför inte? Allt du någonsin kunnat önska kommer du att få,
i överflöd.
I direktsändning.

”Abortera mig” tänkar jag som foster, och som född och levande skulle jag aldrig ens kunna börja redogöra för vad jag tänker, men jag föreställer mig att slutpoängen blir någonting liknande, och att det ändå var värt det.
Härliga dagar.

Krönt varje dag, avsatt varje dag, fortfarande möjligtvis ofödd, ännu drömmande, och redan döende. Verkligheten är det enda som det mänskliga tillståndet inte tillåter oss uppleva.
Skam är den absolut värdigaste mänskliga känslan.
Därav direktsändning.

En kanske lite tympligare variant av PDFen finns här

Kommer nog ta en stund för mig att fatta det här.

Länken i föregående inlägg var felaktig, eller snarare, jag har inte lärt mig google docs ordentligt än, så jag hade inte gjort filen publik, men här är den igen:
https://docs.google.com/leaf?id=0B2ISGB5z8FAaOGVlMTdhYTgtOWEzOS00MGI2LTlhNTYtNjE1YzE2NmQwNDcw&hl=en_US

HADES PDF nr. 0

HADES PDF nr. 0
Min rastlöshet att släppa detta material gjorde mig oförmögen att vänta på övriga kontributörer, så här är nummer noll av PDF-magasinet HADES, allt material av mig. Förhoppningsvis är det fler deltagare i nummer ett.

Länk:
https://docs.google.com/leaf?id=0B2ISGB5z8FAaOGVlMTdhYTgtOWEzOS00MGI2LTlhNTYtNjE1YzE2NmQwNDcw&hl=en_US

Ny blogg!
Eftersom min ständigt pågående livskris nu tvingat mig att omstrukturera hela mitt konstnärliga tänkande och kännande har för mina nya bilder skapat en ny blogg:

http://kamouflage.blogspot.com/

Hoppas det smakar!
H.H:.P:.-F.S.P.

Gör vad du vill skall vara lagens helhet!

Detta är den messianska institutionen H.P.s, och enmansnationen F.S.P.s, tredje konstnärliga manifest för år 2011 e.v.

Nu kastar vi oss under formeln 4+5+6 in i obestämdheten,

”spelling is defunct.”

vi förstår inte längre,

vi vill skildra varat vi upplever, och det varat är av mönster som bryter varandra i stycken

vi vill skriva dikter på versmått stulna av fåglar

vi vill vara kapabla att skildra processen i sin rena form, och så komma rastret närmare,

rastret

är ornamentiken, som är kamouflaget, som är språket, som är ett ambient brus.

Vi har glömt bort hur man talar vårt primära språk,

vi är totala främlingar,

vi ger upp,

detta är uppgivandets ögonblick,

vi är scouten som når insikt om Gud och flyr i skräck,

vi börjar misstänka att vi kanske ljugit hela tiden.

Vi har fråntagit oss vårt eget existensberättigande och har klättrar ner i bunkern/upp på berget.

Det här är galenskapens gräns.

Nu till slut vill vi bli Hades Patriot, Hades Turist.

Kärlek är lagen, kärlek under vilja!

H.P./F.S.P.

Lite smakprover på illustrationerna till den rimmade episka bilderboken jag arbetera med just nu.

Gör vad du vill skall vara lagens helhet!
Detta är den messianska institutionen H.P.s, och enmansnationen Fria Svenska Preussens, andra konstnärliga manifest 2011:

Kamouflage som ornamentik, ord som ornamentik, ornamentik som kamouflage, allt är språk, allt är ritual. Den sanne mästaren gör alla processer till sina, svarar skönheten hans sinnen skapar åt honom med mer skönhet, bekämpar fulheten på samma sätt.
Oavbrutet invokerar vi arketypiska idealbilder, och oavbrutet manifesterar våra handlingar dem, rökelsen vi bränner är vårt hjärteblod och alla våra övriga kroppsvätskor, vi offrar alla våra dagar på altaret, ingen tanke är profan, allt är heligt.
Vi växer in i den historiska bilden och i landskapet runt omkring oss, vi blir till rotsystem och grenar på ett jättelikt träd målat över himlen som är en jättes skallben, vi är alla tankar i ett huvud som omger oss och som vi innesluter.
Varje måltid är guds kött och blod, och vårt.

Allt vi läser är sant, all fiktion verklighet och vice versa, vi sträcker ut en hand genom universum och söker den som kan vara på flera platser samtidigt,
Det Messianska är allomstäders närvarande i tiden, men ytterst rart i rummet.

Vi blundar i garderober och söker övertyga oss själva fullständigt att när vi öppnar ögonen igen är vi i Narnia.
Sagoporten är vilken port som helst, men det är inte alla som kan ta sig igenom.

Om vår vuxenhet erkänns blott på villkoret att vi avsäger oss den stolta, ädla konstigheten är vi hellre eviga barn, eller gaggande gamlingar, trevande letar vi i ögonen på alla vi möter efter det hemliga tecknet.
Den Udda Dygden är det enda som kan motstå det kulturella självmordets blanka ytor och falska projiceringar.

Sanningen finns men går inte att uttala.

Allt är ornamentik, vi håller varandras händer och bildar en sirlig bård längs golvet.
Stjärnorna är utströdda över himlen enbart för att vi ska kunna tolka dem, så även kaffesumpen i botten på vår kopp.
Gud spelar bara tärning när vi spelar tärning.
Gud spelar apa, och allt annat som finns.
Gud skickade en vampyrängel till oss och nu flyter vårt blod i heliga och ådror, och heligt blod i våra.
Vi är den nya fria adeln,
och vi söker de som är av vår hemliga generation till själen.
…
Kärlek är lagen, kärlek under vilja!

En rätt ny bild, reflektion över tarotkortet eremiten:

En lite äldre bild, vampyr/valkyria:

Bildserien jag inte kom in på valand med, en reflektion över maktens morfologi och det messianska.

Gör vad du vill skall vara lagens helhet!

Detta är den messianska institutionen H.P.s, och enmansnationen Fria Svenska Preussens, Konstnärliga manifest 2011:

…

All konst jag hittills gjort har varit dålig konst, i det att den inte lyckats vara vad jag avsett.

Ibland har jag kommit närmare.

Varje misslyckande kastar mer ljus på vad det egentligen var jag försökte göra.

För att skapa fullständig kreativ rörelsefrihet, för att frigöra det som rör sig och är formlöst, och äkta det med det som stelnar och manifesteras, för att skapa rum där det kan påtagliggöras att Gud inte berörs av en sådan struntsak som att Gud är död, för att upplösa tiden, det förbannade nuet, lätta på den vanföreställda slöjan och göra det förflutna och framtiden levande och deltagande i våra själars metamorfoser, för att stiga in som exorcist och driva ut den barbariska demon som besätter mänskligheten, för att döda drakar, för att ställa oss inför rätta för våra brott och avkräva oss ansvar, för att häda och kränka lagen och bränna kättaren och hänga brottslingen och storma himlen, för att göra allt detta, bland annat, försöker jag fiktionalisera verkligheten.

Ni måste också kunna kräva av mig att jag ska göra det.

Det är en rättighet för er, jag är skyldig er detta.

…

”Konst är att vara magikern”, ja, och att vara magiker, som vissa av oss vet, är att vara den äkta anarkisten.

Vi är den fria rasen, vi har en egen plats i den nya typologin vi själva beskriver, vi är de som oscillerar fritt över en större yta än andra. Vi kan vara på flera platser samtidigt. Vi kan tala i tungor. Vi är vän med Gud, och vi har lärt oss skapa av Gud, och det var vi som en gång skapade Gud.

Men våra kroppar, och med dem våra själar, är fortfarande små och mänskliga,

som en gång sades i en sång:

”Your arms would not be able to stretch far enough to form an adequate gesture for beauty.”

Det stora som vi vill skapa, som är en bild vi ser av våra vackra barn, som är en riktlinje för vårt andliga avelsprogram, det tycks våra ynkliga små avatarer inte kunna beskriva.

För det mesta förlorar vi det så fort det blir en tanke, för tankar kräver ord, och orden är ännu för små.

Och mindre blir de.

Så vi måste hitta nya ord, ord som kan betyda Kärlek, Sex, Skräck och Död samtidigt. Ord som kan roteras i alla riktningar, ord med vilka man bygger meningar som för att kunna läsas kräver visualisering i tre dimensioner, som bildar ett nytt, eget metaplan, lika komplext som den så kallade verkligheten. Ord vars betydelser manifesteras vid uttalandet,

Säg ”kaos” och det blir så.

Ord som det Gudomliga ordet, som när det uttalas skapar världen, som destilleras och når oss som en messiansk budbärare.

Sådana ord måste vi ha.

…

Vid varje bekräftelse av data som når våra hjärnor, från våra sinnen och från djupet av våra själar, skapar vi metaplan, som manifesteras i observationsögonblicket, som blir till när de avgränsas.

Dessa plan måste åskådliggöras, och för att göra detta måste vi ha nya, högre belägna metaplan, från vilka vi kan betrakta de föregående. Dessa kräver givetvis en likadan process och det fortsätter, som allt annat, i evighet.

Dessa plan är små gudar, vars egenskaper varierar i både kvalitet och kvantitet, små gudar som vi måste tämja och göra till soldater för vår frigörelse.

Till detta behöver vi ett språk vars ord når utanför räckvidden för den som uttalar dem, som kan bli till stegar på vilka vi kan klättra till högt belägna platser, och som sedan blir till de mistlurar och milslånga piskor vi behöver för att tämja de små gudarna.

Detta är samma ord jag talade om tidigare.

Och dessa ord skapar också sina egna gudar, som vi i sinom tid kommer behöva bemästra.

Så ska vår resa fortsätta, och så ska vi ta makten över evolutionens riktning, göra den medveten och bli dess mästare.

…

Nå, slutligen:

Jag (härefter: Vi) misstror alla konkreta institutioner, all formulerad begriplighet, alla fungerande lösningar på problem, alla regelverk, statiska hierarkier och generaliserande, statistiska indelningar.

Trots detta tror vi på både hierarki och typologi.

Vi tror att en god ordning kan skapas och upplösas spontant i mötet mellan fria människor, och vi vill möta er som kamrater, vi tror det bästa om er, och ämnar så fortsätta göra även när motsatsen bevisas.

Därmed inget sagt.

Vi kommer att vada fram som giganter genom det hav ni bildar.

Vi kommer att smyga som skuggor bredvid era väldiga, muskulösa kroppar.

Vi kommer att finnas som en svart tråd genom den ambiens som utgör det som kallas verklighet.

Vi kommer plötsligen att dyka upp framför er på gatan, som intecknade sagofigurer, tvådimensionella men svårdefinierade plattityder.

Vi kommer att sitta och pladdra bredvid er när ni väntar på likvideringen.

Vi kommer att förutsätta att ni tar emot fingerfärgen när vi räcker den till er, för vi tror att ni egentligen vill måla er till schizofrena porrclowner och galoppera ut i betongen.

Vi kommer göra allt vi kan för att ge er stimuli som kan få er att vakna och/eller somna.

Vi är era vänner och vi vill er väl/Vi är era fiender och utgör ett allvarligt hot.

…

Kärlek är lagen, kärlek under vilja!

Startar nu en till blogg, vars innehåll är tänkt att vara i högre grad teckningar och i högre grad erotiskt explicit.
Detta av många orsaker. Huvudsakligen den att jag tror att flera personer jag gärna vill ska följa den här bloggen inte nödvändigtvis vill se ännu eregerade manslemmar än det redan är i den.
Nåväl:

http://hadesturist.blogspot.com

Begravningen, genomförd.

Lo Frithiof Theodor Brandts död och begravning. Förberedelse och rumslig skiss. II

Lo Frithiof Theodor Brandts död och begravning. Förberedelser och rumslig skiss.

Oljemålningen ska, när installationen färdigställts, ligga på marken framför altaret.